Hämtat från Stall VIP-Win´s blogg

Jag (Ida), hade en riktigt rolig junior och young rider-tid med en fantastisk häst som hette Ramses. Jag kan inte ens räkns hur mycket vinster och placeringar jag fick på den hästen. Han var min kompis under många år! På slutet av vår karriär blev Ramses skadad, han fick en inflammation i ett bak-knä vilket gjorde att han inte hoppade som han skulle. Att han var skadad, visste vi inte då och på den tiden trodde man alltid att bekymmer berodde på ryttaren. Jag som är mästarens mästare på att kritisera mig själv, fick allt sämre självförtroende. Ramses var en väldigt pigg häst som älskade hoppa, så trots sin skada hoppade han och fick pris ändå emellanåt. Ramses var snabb, snabb i allt vilket gjorde att när han väl stannade på ett hinder, då flög man av och då inte lite lätt utan som en projektil i luften. Det blev några avfallningar innan vi kom på att han kanske vart skadad. Då hade jag redan byggt upp en rädsla, att riva hela hinder med sig själv några ggr och slå sig, det sätter sig i huvudet. Jag blev osäker! Det slutade med att jag rent utav var rädd för att hoppa högre hinder än 1 meter. Ändå har jag alltid haft ett brinnande intesse och en stor önskan att tävla. Som jag alltid har gjort innan. Vägen för mig tillbaks har varit lång, jag är inte där ännu, men jag ger mig själv den tiden det tar och det är bara jag som kan känna och avgöra när jag vill och vågar tävla. Idag tycker jag att det är roligt, att rida en klass är en utmaning och inte längre en känsla av att överleva. jag tillåter mig själv att rida lägre men att även hoppa högre när det känns bra. Jag tror man har svårt för att förstå den känslan om man inte har upplevt den själv. Att ha viljan men att hjärtat och hjärnan sätter stopp pga tidigare erfarenheter av att skada sig, det ger ju heller ingen avslappnad ridning och det blir liksom en ond cirkel.

Så till er som är osäkra! Känn efter, hoppa det som känns okej, det är bara ni som kan avgöra vad som känns okej, låt det ta tid och ha roligt! Det är inte fel att åka på mindre tävlingar och bygga upp sitt självförtroende igen!